De Övergivnas Armé Spelar Rollspel

Riddar Garg har hjältemodigt gått emellan Erik Eldhjärta och Visu för att skydda den korkade lilla dvärgen. Ungefär samtidigt fick vargmannen Wyld vittring på något i hålet i väggen och... splittade partyt! (Vilken skräll) Vad som händer sen får ni höra i detta, lite kortare, avsnitt.

Den eldbollsälskande Rutger har precis kastat "en enkel eldboll" mot jättespindeln som slukas i flammor. Hittills verkar Drakborgen verkar vara en walk in the park, eller som vi säger i norrbotten: int' nå å hetsa upp sig över. Men det kanske Magnus har planer på att ändra i dagens avsnitt? Den som (över)lever får se. 

Vi fortsätter där vi slutade, på Gothcon, i Drakkborgen med en Vyld som splittat partyt medans de andra desperat slåss mot ett argt troll. Mitt i kalabaliken hör Visu hasandet från skelettet som de stötte på tidigare i borgen. Aj aj aj....

Armén begav sig 120 mil från de Norrbottniska skogarna, ända ned till självaste Göteborg där vi spelade in Drakborgen med självaste Magnus Seter som spelledare. Ingen vet om han har återhämtat sig ännu eller om han är ärrad för livet. Här är i alla fall första avsnittet där vi ger oss i kast med den oförlåtande Drakborgens fällbeströdda salar.

Äventyret är avklarat och vi tar oss lite tid att prata om upplevelsen, saker gjorda och saker missade samt vad som komma skall. Ett litet eftersnack helt enkelt!

Vårat sällskap har tagit sig ut från Skymningsros med den vita formelboken efter de lyckats oskadliggöra Siratsia och hennes planer för ett paradis på jorden. De begraver resterna av Cerathlon och repar mod inför den kommande uppgiften. Att förstöra formelboken

Vårat sällskap är innefattade i en strid mot Siratsia. Flera i sällskapet ligger utslagna när Vrash med ett mäktigt hugg får Siratsia på fall. Samtidigt som den dödligt sårade Cerathlon hugger Siratsia i huvudet med ett uppbådande av sina sista krafter och segern är vunnen

Siratsia hävdar att hon inte har onda avsikter men våra tappra vänner tror inte på henne och strid utbryter. Siratsia skyddas av en magisk barriär och när Cerathlon går till anfall träffas han av en kraftig energistråle som bränner ett dödande sår i hans kropp

Vårat sällskap har äntligen funnit Siratsia men mötet blir lite annorlunda än vad de väntat sig. Siratsia hävdar att hon inte alls är särskilt ond och att hon ämnar skapa ett paradis fritt från ondska. Till slut drar sällskapet vapen och Siratsia suckar uppgivet till svar.

Vårat sällskap har hamnat i en värld som känns konstlad samtidigt som vissa av dem drabbas av minnesförlust och blir trädkramare. De följer en vacker melodi tills de kommer till ett hav där en man sitter och spelar flöjt. Han sjunger en sång innan han bokstavligen går upp i rök