De Övergivnas Armé Spelar Rollspel

Efter att vårat sällskap tagit sig ut från graven under ruinerna av El-Glamor med livet i behåll, men gravt själatrötta, försöker de försegla ingången till graven under en redig hög med sten och lägger sig slutligen för att få lite välbehövlig vila.

Vårat sällskap försöker ta sig ut ur graven under ruinerna av El-Glamor men lyckas med konstycket att återuppväcka vartenda lik och benrangel och måste kämpa en tvåfrontsstrid under sin färd mot utgången. En strid som vållar skada i själ liksom kropp. Något som Cerathlon verkligen får erfara.

Vårat sällskap har råkat på vålnaden Garam’Tuzach och efter en osäker strid lyckas Chak nedgöra vålnaden med hjälp av Ceratlhons svärd Jormvard. Då det bara är Chak som är vid sina sinnens fulla bruk så hänger det på honom att lugna den hysteriskt skrikande Magnis

Nere i graven under ruinerna av El-Glamor så har Vrash till synes frivilligt lagt sig på ett offeraltare medan resten av sällskapet blivit halvt skrämda från vettet av en mörk vålnad. När Chak sansat sig och attackerar vålnaden splittras hans svärd i hans hand

Vårat sällskap har lokaliserat ruinerna av El-Glamor och tagit sig ner i den gamla graven i vilken Siratsia sägs ligga begraven. Men nere i mörkret stöter de på odöda benrangel vars beröring bränner i själen och under striden lyckas Vrash slå en av sina följeslagare…

Vårat sällskap har tagit sig till ruinerna av El-Glamor och avlägsnat det gyllene locket ner till vad som verkar vara en grav. Trappan ner slutar i ett rum med mörkt vatten. Vrash får en olustig känsla medan Cerathlon hoppar ut i vattnet…

Efter att ha sovit i skenet av den största lägerelden i mannaminne så lämnar vårat sällskap, kanske inte helt nöjda, de rykande resterna av Terendils hus bakom sig och styr kosan mot kusten i hopp om att finna återstoden av Siratsias gamla fästning El-Glamor

Vårat sällskap har hittat till Terendils hus, en sedan länge övergiven och förfallen byggnad belägen i de östra delarna av en skog. Där finner de, förutom en grav, även gamla mossanlupna anteckningar som verkar skildra delar av Siratsias uppväxt

I sällskap av demonblodet Morax, son till den avlidne Flavio, har vårat sällskap tagit sig in i ett skogsområde norr om Vindtopparna på jakt efter vad de tror kan vara Siratsias barndomshem samtidigt som matförråden tryter. Men så plötsligt en dag stöter de på bebyggelse…

Under sin flykt från Fadarims Tempel, ner från Vindtoppsbergen, så möter vårat sällskap den väldige Morax. En välklädd herreman och bjässe på när två och en halv meter. Det visar sig att han inte bara söker efter Flavio, han hävdar även att den avlidne kurtisanen är hans far