De Övergivnas Armé Spelar Rollspel

Vårat sällskap hart tagit sig till de Eldsprutande drakarnas vidder och sent en kväll, mitt i ett regn- och åskoväder, står plötsligt ett mäktigt och förunderligt palats framför dem.  Som sprunget ur jorden. Skymningsros!

Vårat sällskap är på färd över Barbias vindpinade slättlandskap med siktet inställt på De eldsprutande drakarnas vidder i hopp om att finna och stoppa Siratsia i tid. Men de är förföljda. Hack i häl kommer en beriden trupp av kejsar Yddris soldater

Vårat sällskap har begett sig ut på vandring mot De eldsprutande drakarnas vidder för att finna Siratsia men när de stöter på en mindre trupp beridna kejserliga soldater så sätter deras envisa påtryckningar dem i klistret och strid uppstår

Efter att ha återbördat Östanvindens månsten på sin plats vid kristallpelarens fot i det skövlade Fadarims tempel så styr vårat sällskap kosan mot De eldsprutande drakarnas vidder fast beslutna att försöka finna Siratsia…

Vårat sällskap har åter tagit sig till Fadarims tempel för att återbörda Östanvindens månsten. Ett till synes tomt och övergivet tempel som på utsidan bär märken och skador från svartfolkshärens framfart. Vad kommer de att finna där inne?

Vårat sällskap har inlett sin vandring ner från Östanberget. För vissa går det bättre än andra och de blir snabbt utspridda utmed den smala bergsstigen. Morax som går sist faller i ett oaktsamt ögonblick och slås medvetslös mot de hårda klipporna.

Vårat sällskap befinner sig i Fadarims grav där Magnis med hjälp av Vindsystrarna har lyckats tvinga bort ett illasinnat åskmoln och med hjälp av vindarna dragit ner Östanvindens månsten från sin högt belägna viloplats.

Vårat sällskap har tagit sig in i Fadarims grav som ligger på Östanbergets snötäckta topp. Där finner de en gammal kvinna innesluten i ett rätblock av kristall med en svävande blå sten 30 meter ovanför sig. Då plötsligt slår en blixt ner i Cerathlon…

Ode till Drak-Berit

Stilla natt, fruktade natt!
Allt var skit. Stjärnan vit.
Ty alla planeter i linje stod,
Flickebarnet föddes dränkt ut i blod.
Med röka och dryckjom hon blev beströdd,
En grogghagga till folket var född.

Stor och rund, 
långt ifrån sund
Hennes uppväxt kantad av strid,
dricka, röka, en smula morbid.
Drak-Berit till världen var kommen, 
Oss var en drakkejsarinna född.

Mer högrest än någon karl,
Och till vreden var hon snar
Se där stod hon, stark och klar,
Drak-Berit, helt underbar!

Stilla natt, fruktade natt!
Drakarna flyr, legenderna gryr.
Drak-Berit för världen står,
Hennes storhet vi nu fastslår.
Drak-Berit till världen ÄR kommen, 
Oss är en drakkejsarinna född.

Yxan hängandes vid höften
Sejdeln fylld och lyftad högt.
Tal om strider och löften,
Dagens första pipa är rökt

Mer högrest än någon karl,
Och till vreden var hon snar
Se där stod hon, stark och klar,
Drak-Berit, helt underbar!

Mer högrest än någon karl,
Och till vreden var hon snar
Se där stod hon, stark och klar,
Drak-Berit, helt underbar!

Drak-Berit, helt underbar!

Vårat sällskap har träffat den smått säregna trollkarlen Tyclofon och av denna fått en stav som kanske kan hjälpa dem finna Siratsia. Tyclofon har även berättat vart Östanvindens månsten finns och har med hjälp av sin virvelvind fört sällskapet dit