De Övergivnas Armé Spelar Rollspel

Lörd Asplund

Rollspelande började tidigt 90-tal då min storebror köpte Drakar och Demoner och (motvilligt) lät mig vara med och spela tillsammans med hans polare. Äventyrandet fortsatte i Mutant men även AD&D införskaffades då dataspel som Curse of the Azure Bonds var baserat på detta.

Blev äldre och hittade egna kompisar att fortsätta äventyrandet med. Drakar och Demoner främst men även annat som t.ex Kult där jag spelade en krigsveteran från Boden(!).

Kring 20års åldern träffade jag Lörd Larsson, som förövrigt är bäst, och blev värvad till De övergivnas Armé och där har jag stannat.

Jag spelar främst en karaktär, men det inträffar ibland att jag Spelleder.

 

Lörd Falck

Rollspelandet för mig startade när en barndomskompis och hans storebror fick ”Den gröna boxen” i sin ägo. Det spelades sporadiskt till en början och det var först när jag som elvaåring införskaffade DoD-91 som det satte igång på allvar. Inför gymnasiet lämnade jag de lappländska skogarna för den blåsiga kusten och där startade upptakten till De Övergivnas Armé. Jag har i princip alltid varit den evige Spelledaren och har länge lett de flesta rollspel som Armén lirar, framförallt DoD-91 och Trudvang, men fanan för övriga rollspel kommer troligtvis landa på någon annans axlar.

Förutom rollspelshobbyn, vildmarksliv och att spendera tid med familjen så frilansar jag som illustratör och har gjort lite illustrationer till bl.a. Fria Ligans Svavelvinter.

 

 

Lörd Jansson

Inkörsporten till De Övergivnas Armé var nog på skolbussen när storkillarna spelade Mutant och jag en gång fick vara med. Storbrorsan spelade också men där fick jag nöja sig med att titta på de spännande rollformulären när han inte såg. Sen gick det bara utför då mitt tolvåriga jag fann DoD-91 på en leksaksaffär. Introäventyret blev välnött av mig och min enda rollspelspolare i den lilla byn Svartlå. Lite visste mina föräldrar att detta var början på vansinnets stig till fullblodspsykopat. Under gymnasietiden blev det avsevärt mycket mer spelande med andra med samma intresse och där någonstans fann jag tre av den nu sju man starka Armén.

Bland mina andra intressen, förutom att umgås med sambo och barn, finner man; vildmarksliv, brädspel, figurspel och figurmåleri (som främst består av maniskt samlande av själva figurerna och att undanhålla sanningen om den ofantliga samlingen från min sambo)

Lörd Lakso

Det senaste tillskottet till armén är Lörd Lakso från Luleås utkanter. Än så länge har han bara dykt upp i våra DoD-23 sessioner som den snikne och förrädiske nasaren Perrywick Guldtand. Men förhoppningsvis får vi höra mer från honom i framtiden.

 

Lörd Larsson

Mitt rollspelsintresse började så smått som tioåring med Mutant och strax därefter Drakar och Demoner. På gymnasiet övergick det till ett frekvent intresse med DoD-91, Chronopia, Drakar och Demoner Trudvang, Wastelands, Mutant och en rad andra rollspel ändå fram till nutid.

 

Lörd Midbjer (f.d. Lundström)

För mig började rollspelandet i De Övergivnas Armé kring 2010. Inbjuden av en svåger öppnade sig en helt ny värld för mig. Jag vill minnas att vi den gången lirade Drakar och Demoner Trudvang i skogen kring en gammal eldstad och dessutom övernattade vi i tält. Min första karaktär minns jag inte längre, men det var troligtvis en ganska simpel, stor och stark typ. Det jag däremot minns var hur bra jag hade det där ute i skogen med nyfunna vänner för livet som trots en viss åldersskillnad var precis lika knäppa som mig själv.

Har hunnit flyttat söderut en sväng för universitetsstudier men är nu åter i den Norrbottniska vildmarken. Något som underlättar planeringen av spelträffar, även om familjen har utökats.

 

Lörd Winroth

Mitt första möte med rollspel var i mellanstadiet. Ett kort men intensivt minne av att skapa en karaktär och lyckan av att vara bäst (på att hoppa) Sen blev det ändå aldrig att spela, men gnistan var tänd. Senare upptäckte jag min äldre kusins rollspelssamling och bläddrade i böckerna och drömde mig bort till en främmande värld. Det blev inte något spelande den här gången heller. 

En kompis skulle en tid senare fara och hälsa på ett gäng som spelade rollspel. Den här gången lät jag inte tillfället gå till spillo och efter den dagen blev jag en av Armén.