De Övergivnas Armé Spelar Rollspel

Magnis är inte lika diskret som gruppens förföljare. Cerathlon är en skam för sin yrkesgrupp och Chak gör sitt yttersta för att följa hans exempel. Det blir helt enkelt en afton att minnas.

Vrash tar brytningen dit han kommer, fortsätter uppträda psykotiskt och kanske inte helt korrekt. Namn-demensen hos spelarna verkar aldrig mildras och vad är det som rör sig i skuggorna?

Rollpersonerna dividerar var masken ska sitta, blir på pickalurven, försöker trumfa varandra i misär och undrar varför alla är rädda för de blåklädda.

Vi kastar oss in i säsong två, Tempelherren.

Vrash tycker att det aldrig kan bli för mycket blod och hör röster igen. Cerathlon skördar nya kunskaper till sjöss och Chak faller för grupptrycket, men vad är det han dricker?

Mitt mellan Handelsfrusten och Tempelherren letar Chak och Cerathlon lindring hos en animist. Kon, Kron.... nånting. Finns det någon bot på avhuggna lemmar? Geografikunskaperna hos spelarna sviktar och Chak pratar som Krister Pettersson på tjack.

Ett "kort" efterspel för de som vill hänga med karaktärernas utveckling inför säsong 2. Det visar sig att det har inte endast förekommit fummel, men Magnis verkar ha varit lite sämre än andra. Chak förbättrar sitt fuskmördaryrke, Cerathlon är bitter och Vrash tar till nävarna.

Cerathlon blir kändis. Varför är Vrash så mild och har Magnis dubbla lojaliteter?

Magnis sveper sjöbusar. Chak går in för att misslyckas, vem ska stoppa han när han bara rullar fram? Cerathlon blir lite väl uppspelt och finner äntligen sin saknade vän.

Chak kommer för första gången ihåg allas namn. Magnis håller brandtal. Har Vrash blivit blödig och vad har han för fäbless för skrev?

Våra hjältars entré blir allt annat än graciös. Cerathlon, Chak och Vrash lever efter devisen bättre armlös än harmlös. Vrash ger hellre en spark i ballen än ett svärd i skallen.